onsdag 12 december 2018

Döderhultarn 150år, Jubileumsutställning i Oskarshamn

Döderhultarn i Misterhults Kyrkohedegård. ca 1920

Idag är det 150 år sedan Axel Petersson (1868- 1925) " Döderhultarn" föddes.  Eftersom jag skulpterar i trä så kanske det inte är så konstigt att jag beundrar tidigare konstnärer som också gjorde det. Döderhultarn är en stor idol för mig. Inte så att jag dagligen beundrar honom, det skulle vara svårt att själv jobba då. Han är mer som en del av min tidigare konstnärlig inspiration men ändå närvarande på något sätt.  Döderhultarn var det självlärda originalet som till slut fick uppleva stora framgångar med världsutställningar. Han hade ett uttrycksfullt och kraftfullt bildspråk. För en tid sedan fick jag själv genom en privatsamlare hålla i en lite skulptur av Döderhultarn. Det kändes väldigt magiskt. Jag tror att många inte förstår hur svårt det är att skulptera en liten gubbe som bara står och tittar rätt upp och ner. Ett enda misstag med kniven  så är det ren hötorgskonst och helt ointressant. Men Döderhultarn gjorde aldrig den typen av misstag. Trots sina vardagliga figurer så är det monumentala i sin uttryckskraft. En person som kan vittna om Döderhultarn är Albert Engström( 1869-1940. Han var skämttecknare och samtida med Döderhultarn. Han träffade aldrig Döderhultarn personligen men de hade en lång brevkorrespondens och var kanske den som upptäckte honom. Engström beskriver i en minnesbok från 1928,  "hur Döderhultarn drack ohyggligt mycket kaffe och sockerdricka, var fullständigt nykterist men gagnade stora mängder opium i form av Rose´ns bröstdroppar, och detta gift bjöd han gärna besökare på. Dessutom snusade han frenetisk".

Jag har själv besökt Döderhultarns lilla atelje på Garvaregatan i Oskarshamn. Den är bevarad och inredd exakt som när han levde där. Tiden har stått stilla och hans enkla bildhuggarverktyg ligger framme.  Jag kan tänka mig hur extremt spännande de hade varit att få hälsa på Döderhultarn under hans livstid. Att se honom sitta i sin korgstol med en kniv och skära ut sina fantastiska skulpturer med snabba snitt och kanske bli bjuden på Rose´ns bröstdroppar!

En annan träskulptör  som jag också beundrar är Bror Hjort (1894 - 1968). Han var också samtida med Döderhultarn. Men han var akademiskt utbildade och en av sin tids mest kända konstnärer. Han var träskulptör och målare. Bror Hjort skriver i Konstrevyn 1944 om Döderhultarn:

"Döderhultarn var fri från den jargong som blivit det gängse språket inom skulpturen. Det skummande av olika stilar och skolor, arrangerande och tricksande, som gör pastischen så förvillande lik originalet. Artisteriet, raffinemanget. Han hade ingenting av detta och skulle aldrig ha begripit det.  

En museiman sa en gång att Döderhultarn inte var någon "riktig" skulptör, och det var därför han inte passade på museet. Han var förvisso inte salongsmässig, inte raffinerad, inte artist, men har var bildhuggare, vilket är något annat och mer. Man är så ovan vid det enkla och naturliga, att man blir chockerad av det när det visar sig någon gång, eller går det helt förbi. Konst förväxlas så lätt med förkonstling… Man vill inte se att Döderhultarn upptäckte träet på nytt, upptäckte en sen länge död tradition och att han gjorde det i en tid då ingen jordmån fanns för att göra det.
De fasta former han skapade av träet, samlande dem i mäktiga rytmer, är monumental bildhuggarens kännetecken. Det är inte storleken på figurerna som åstadkommer skulpturens värde. Den påklädda människan är lika god modell som den nakna. Och Döderhultarns små varelser i sina opressade kläder som tagit form av kropparna och deras rörelser, accentuerar dem, förstorar dem och gör dem till monumentala skapelser.
Det talas mycket om kunnande i konsten. Och det brukar vara så att ju sämre konst det är dess mer predikar man kunnandet och med kunnande menar man då det som Döderhultarn blev så trött på i bildskärarens verkstad i Oskarshamn. Det är sandpapperskunnandet, "först med 4:ans sandpapper och sedan med 3:ans och 2:ans och 1:ans och 0:ans och 00:ans och så med baksidan av sandpapperet tills ytan glänser", enligt Döderhultarns egen beskrivning.
Vi har utvecklats sedan dess, så vi slipar inte bort all karaktär med sandpapper. Det är inte sista modet mer. Men att närma oss det kunnande som av det levande materialet förstår att skapa ett levande verk, dit har vi långt kvar än.Men Döderhultarn hade detta kunnande och att han var helt och fullt medveten i sin konst har vi många bevis på. Han reagerade mot den sandpapprande  ytan och hans yttrande om att den grova ytan blev mera levande visar att han på en mycket viktig punkt var på det klara med hur han skulle förfara för att uppnå intensitet i sina saker, att det var fråga om intensitet och liv och inte om svarvade och sterila former."
Jag tycker att texten fortfarande känns väldigt aktuell. Det skummar i alldra högsta grad av tricksande arrangerande inom konsten. Bror Hjort närmar sig något viktigt när han skriver ; för att uppnå intensitet i ett verk så krävs något mer än svarvade sterila former. Det går inte att putsa fram ett levande verk. Döderhultarn använde sig av den grova ytan i virket för att skapa liv i sina verk.
Just nu pågår en 150-års Jubileumsutställning i Oskarshams Konsthall. Utställningen är en hyllning till Döderhultarn där olika konstnärer har gjort verk som är inspirerade av hans skulpturer eller hans liv. Jag är väldigt glad över att medverka med ett verk. Utställningen pågår till och med 5/1 - 2019. Välkommna!
2018 Porträtt av Döderhultarn


måndag 5 november 2018

Tysta rum. Utställning i Pannrum, Konstepedimin

Nu pågår min utställning "Tysta rum" i Pannrummet, Konstepidemin. Välkommna! 24 november - 16december 2018. Öppetider tis–tors 12–17 fre–sön 12–16


Annika Wennbergs arbeten befinner sig ofta i skärningspunkten mellan nutid och historiska tillbakablickar. I Pannrummet ligger fokus på nutiden där Annika med  större skulpturer vill gestalta komplexa frågeställningar kring yttrandefrihet och demokrati samtidigt som hon undersöker demokratins och yttrandefrihetens gränser.
Annika ställer frågor som: Är demokratin i fara när fakta manipuleras?
Skulpturerna framställer nutidens aktuella händelser där fenomen aktualiseras.  Saker som idag tas för självklara kan inom några få år vara utraderade. Kanske ser vi ett nutida eller framtida scenario där yttrandefriheten är starkt begränsad?
Jag experimenterar med flyktiga material som får visualisera skörheten som demokratin består av. Materialen har därför valts noga där bräcklighet ställs mot massiv hållbarhet. Samtidigt är det ett försök att utradera materialens status.
Annika har det senaste året arbetat med platsspecifikt och utformat utställningen utifrån Pannrummets speciella karaktär. Ett möte mellan konst och plats som ett sätt att utforska platsens närvaro.


lördag 14 april 2018

APOKALYPS,dokumentation från utställningeni Trollhättans konsthall



 VERNISSAGE: Söndag 29 april, kl.11 - 16. 2018 Invigning: kl.13

Utställningen invigs och introduceras av Annika Wennberg
och Peter Hagsér, som är verksamhetsansvarig på

Konsthallen Trollhättan.
Mycket välkomna!

Jag återskapar de sekvenser av nutiden som kommer till mig på samma sätt som man kan höra genom väggarna i ett lyhört hus. Visuellt försöker jag förstå vad som händer när olika ytor möter varandra. Gestaltningen bygger på en vilja att skapa en form som är fri från det förväntade, där de olika materialens status har utraderats. Jag söker mig till en medveten anakronism.  I närbild bär mina skulpturer på meddelanden. Det visuella språket får stå för sig själv.




Tre Systrar, 2017








onsdag 16 augusti 2017

Sommargalleri

Här visar jag en serie av bilder på mina skulpturer, från de senaste åren. Det är ett utsnitt av vad jag gör. Ett sommargalleri.
Mannen med svanen, 2015, Sommarregn 2015

Blå kvinna, 2016
Blomsterkvinna, 2017

Fiolmannen, 2016

lördag 8 juli 2017

Sommar i nordiskt ljus

Ja äntligen är det sommar! Eftersom jag i stort sett jobbar utomhus hela året så är det verkligen skönt med ljuset och värmen! Helst hade jag gärna haft en ljus och rymlig inomhusatelje under vintern. Men det är nog ingen risk att kunna skaffa det!

Nya projekt! Jag fick åkta till Holger i Borås och köpa mer virke. Här ligger brädorna och torkar innan jag staplar upp dem.


Skulptur under arbete. Jag jobbar helst med färskträd. Därför får jag bötlägga virket efter hand som jag jobbar. Det är för att förhindra att trät torkar för snabbt och spricker.


Fragment av intressant färg.


Små delar att montera.  En byggsats som skall passas ihop.

Björk, från släktet Betula som består av 35 arter inom björksläket. Det är ett av mina favorit trädslag, Jag tycker om den genomgående ljusa nyansen. 


Påbörjad skulptur.






onsdag 21 juni 2017

Albertus Pictor i husvagnen



Jag är ganska intresserad av medeltida konst och utryck. Speciellt den medeltida kyrkomålaren Albertus Pictor. Han levde ca 1440- 1509. Han är den mest kända av alla som arbetade med kalkmålningar under medeltiden. Han hade ett mycket livfullt måleri närmast tredimensionellt. Han avnände också ornamentiken på ett väldigt raffinerande sätt. Nästan som oljemåleri men det var utfört i kalkfärg på torr puts, så kallat al secco. Han var även den mest produktive och nydanande inom sitt hantverk. Albertus Pictor målade ett trettiotal kyrkor framför allt i Uppland och Mälardalen. Jag har varit och besökt ett par av dessa kyrkor. Det har gjort mig nyfiken på den här typen av medeltida konstutryck. Mötet med  Pictors kyrkomålningar inspirerade mig att tillverka en schablon med mönster från hans ornamentik. Schablonmålningen blev känd i Sverige i början av medeltiden. Enkla former skars ut i pergament. Dessa kunde upprepas och kombineras med varandra i varierande färger.

De handmålade motiven i Pictors målningar är ofta inrameade av vackra schablonmålningar som anpassas till kyrkans rum. Just detta mönstret har jag försökt att återskapa. 
Jag sitter i min husvagn och klipper ut mönstren. Egentilgen skulle jag ha åkt till Öland med husvagen och stannat där hela sommaren. Men de planerna får jag tyvärr avvakta med. Det finns många typer av schabloner. Åter till arbetets gång. Jag har kopierat upp mönstret ett antal gånger och sen pejpat upp det på ett overheadpapper. Det svåraste återstår- att klippa ut mönstret.
Det är spännande att äntligen få trycka upp mönstret. Jag använder mig av en svamp, för att applicera ut färgen. Medeltidens överdekorerade bilder hänger samman med rädslan för tomma ytor. Horror Vacui.
 Jaaaaa! Så här blev resultatet! Med tanke på att detta kanske är första gången på över 500 år som den här schablonmålningen trycks så är tanken lite hissnande. Mönstren återkommer i många kyrkor men är aldrig exakt likadana. En intressant effekt av att jag trycker mönstren på trä är att det blir en slags återgång till ursprunget. Som många andra samtida målare använde Pictor som förebild tryckta träsnitt. Däribland Biblia Pauperum - "De fattigas bibel"- en känd träsnittssamling med religiösa motiv från 1463. Denna var tryckt i relativt stor upplaga och därmed tillgänglig även för mindre bemedlade.Men man måste samtidigt vara medveten om att han likväl höll sin konstnärliga frihet mot förlagorna och utvecklade ett eget bildspråk som var fantasifullt och levande.